Tro, hopp och kärlek

Tro, hopp och kärlek

Med en samling av tatueringsförlagor från tidigt 1900-tal i centrum berättar vi om varför sjömän tatuerade sig och om motivens ursprung. Idag pryder sig många åter med liknande tatueringar, nu kallade Old School. Men är betydelserna de samma? Vem väljer fjärilen, vem pinuppan och vem fullriggaren? Och var finns den nakne mannen? Den 12 maj invigs utställningen Tro, hopp och kärlek på Upplandsmuseet.

För hundra år sedan var det ingen självklarhet att tatuera sig. För sjömännen var det en identitet som stacks in i skinnet men det blev också en klassmarkör. Utställningen berättar om historierna och influenserna bakom motiven och deras utveckling.

Nautiska stjärnor, exotiska djur, nakna och påklädda kvinnor, svalor, rosor, ankare och mycket mer.

– De gamla tatueringsförlagorna är fantastiskt vackra, ofta enkla men rymmer stora känslor. I den hårda miljön ombord pratade man sällan om kärlek, hemlängtan eller rädsla för döden. Men den egna huden blev en sorts frizon och där fick romantiska motiv samsas med uttryck för kraft och farlighet. Tatueringar ses idag som en egen konstform och utifrån Upplandsmuseets kompetens kan vi ge ett kulturhistoriskt perspektiv på symboler och bildspråk i tatueringarna. Många av motiven har mycket gamla anor, säger Maria Ljunggren chef för kommunikationsavdelningen på Upplandsmuseet.

Sjömanstatueringarna har fått nytt liv eftersom många av de som tatuerar sig idag väljer Old School-motiv. Hur valde sjömännen sina motiv på 20-talet och vad lägger man för mening i samma motiv idag – vem vill pryda sin kropp med ett ankare, en ros eller en svala? Vi vill också visa hur sjömanstatueringarna hänger samman med föreställningar om manlighet och kvinnlighet. Många sjömän har genom åren tatuerat in både nakna och påklädda kvinnor. Kvinnor idag förstärker sin kvinnlighet genom att tatuera sig med kvinnor. Varför finns det nästan inga avbildade män bland tatueringsförlagorna? Och ingen utan kläder?

Utställningen är producerad av Sjöhistoriska museet och har kompletterats med föremål från Upplandsmuseets egna samlingar och intervjuer med tatuerade och tatuerare från Uppland.

- För mig är tatueringar konstverk men de är permanenta. Och alla motiv värda att göras, ska göras ordentligt, säger Mankan från Rough Stuff tatoo i Uppsala som har bidragit till utställningen med både bilder och sin expertis kring tatuering.

– Korset, ankaret och hjärtat är klassiska motiv som ofta används som symboler för tro, hopp och kärlek. De är mycket gamla och kan följas ända till kristendomens första tid. Redan i antiken var Rosen en symbol för kärleken och i grekisk mytologi sågs den som kärleksgudinnan Afrodites blomma. Inom kristendomen började rosen istället förknippas med jungfru Maria och utvecklades till en romantisk symbol. Det är intressant att se hur symboler ändrat innebörd över tiden och har vandrat vidare till att bli populära motiv på människokroppar, säger Herman Bengtsson, forskare på Upplandsmuseet.

Upplandsmuseet hoppas att utställningen når en bred publik och inspirerar till samtal kring identitet och tillhörighet. Dessutom är den naturligtvis spännande att titta på!