Minns Att Jag Levat

Minns Att Jag Levat Äldre gravvårdar vid kyrkoväggen, Härkeberga.Foto Olle Norling, Upplandsmuseet

En utställning om gravskick och gravvårdar och vårt sätt att närma oss döden.

Vi lever här och nu. En stund på jorden. Vad väntar sedan?
För många är behovet av en plats viktigt. En fysisk plats för de efterlevande att besöka. Andra vill spridas som stoft.
Hur stort är vårt behov av en plats? Att göra ett avtryck på jorden. En plats där just Du finns. En plats där sorgen kan samlas och minnena få fritt spelrum. En plats att kanalisera känslorna till. 

Gravvårdar blev vanligare från 1800-talets slut och allmänna under 1900-talet. Högresta stenar omgärdade av smidesstaket, träkors nedstuckna i gräset, smideskors tillverkade av brukens smeder. Enkla inskriptioner och mångordade hyllningar. Gravvårdar vända åt det håll sedan kräver. Allt samlat innanför kyrkogårdsmuren.

Gravminnena berättar om människorna, om status, normer och värderingar, om genus, tidsanda och samhällsutveckling. Fram träder fascinerande historier och tragiska öden. En historiebok över människor och livsöden. Över flydda tider och händelser.

På kyrkogården finns mångfalden. I gravvårdarnas utseende och former, i utsmyckning och skilda tiders ideal. I tro och religiös tillhörighet. Här möts alla oavsett social ställning, livsgärning och varifrån vi kommer. 

Vad kan denna tysta värld berätta? Om traditioner, trender och förändring i synsätt. Om tro, religion och olika världsbild. Men också om dagens gravskick. Kistbegravning eller kremering. Minnessten med inskription eller minnesord på internet. 

Utställningen invigs fredag 7 april kl 15 av Anita Theorell, som bland annat är en av författarna till den Augustprisade boken Minnets stigar.