Vad finns i en grop? Fyra nyanser av brunt
Nu, när försommaren blir alltmer påtaglig, sammanställs de sista resultaten från den grävning som genomfördes när den första snön började falla i höstas. Sent på hösten 2021 gjordes en arkeologisk undersökning i Focksta i Näs socken, sydväst om Uppsala av ett så kallat gropsystem från bronsåldern.
Gropsystem är en inte helt ovanlig anläggningskategori i anslutning till boplatser från bronsåldern och består, som namnet antyder, av tätt grävda gropar, i sammanhängande system. Oftast är de några kvadratmeter stora och några decimeter djupa. Men i Näs-Focksta var gropsystemet betydligt större, omkring 500 kvadratmeter, en meter djupt och fyllt med minst 500 kubikmeter jord och hushållsavfall. Och då fortsatte det även ytterligare en bit utanför undersökningsområdet!
Näs-Focksta ligger på den norra sidan av Näsbäckens flacka dalgång som sträcker sig från Näsviken i Mälaren i nordvästlig riktning mot Skärfälten. Dalgången räknas som riksintresse för såväl kultur- som naturmiljö (C43 & U18). Klassningen som riksintresse för kulturmiljövården motiveras med formuleringen ”Odlingslandskap i utpräglad sprickdal med en illustrativ fornlämnings- och bebyggelsebild som visar förskjutningen av en intensiv bronsåldersbosättning mot lägre belägna marker under järnåldern.” och vidare ”Stråk med rösen, stensättningar, skärvstenshögar och skålgropar i huvudsak från bronsålder. Gravfält från äldre och yngre järnålder, bl. a. den stora Stabbyhögen från vendeltid. Medeltidskyrka och äldre fristående f.d. sakristia som hört till en tidigare träkyrka, radbyarna Högby, Lörsta och Stabby samt de mindre herrgårdarna Ytternäs, Vångelsta och Söderby, alla med 1700- och 1800- talsbebyggelse.” Vid Näs-Focksta syns en sådan intensiv bronsåldersbosättning tydligt i och med fyra registrerade skärvstenshögar. Platsen låg då på fastlandet innanför en omfattande skärgård som under bronsåldern var en del av Östersjön.
Titta gärna i: Riksintressen för Kulturmiljövådern från RAÄ.
Bild 1. Näs-Focksta är beläget på norra sidan av Näsbäckens dalgång, sydväst om Uppsala. Mot norr finns det vidsträckta skogsområdet Nåsten och på andra sidan skogen den stora Hågahögen. Röda markering utgör registrerade fornlämningar och blåa övriga kulturhistoriska lämningar. Bakgrundskarta från ESRI.
Bild 2. För 3000 år sedan när det stora gropsystemet grävdes på boplatsen vid Näs-Focksta låg platsen i det inre av en vidsträckt skärgård i Östersjön. Bakgrundskarta från ESRI.
Höstens undersökning hade två huvudsakliga syften. Primärt skulle undersökningen fördjupa förståelsen av bebyggelseutvecklingen i Näsbäckens dalgång. Dessutom skulle den fokuserade undersökningen av gropsystemet bidra till att generera resultat och metodologiska erfarenheter för hur gropsystem kan undersökas i framtiden utifrån två väldigt grundläggande frågor – Varför grävdes groparna? Och Hur och med vad fylldes groparna igen? Tolkningarna av bronsålderns gropsystem är nämligen besvärliga och rymmer allt ifrån lertäktsgropar, förrådsgropar, avfallsgropar, gropar som använts vid specifika hantverk till ”platserna där ett särskilt band mellan människa och jord har skapats” det vill säga någon form av religiösa/rituella gropar. Problemet är att fyllningen i gropen som vi undersöker vid en arkeologisk undersökning inte behöver ha något med den ursprungliga gropgrävningen att göra. Gropen kan ha grävts med ett syfte och den kan ha fyllts igen, snart därpå eller långt senare, med ett annat syfte. Exempelvis kan en grop ha grävts i syfte att få fram lera till en husbyggnation eller för att användas inom ett specifikt hantverk, men har därefter, medvetet eller omedvetet, hastigt eller vid upprepade tillfällen, fyllts igen med exempelvis avfall och skräp eller genom erosion vid odling. Det kan vara svårt vid en arkeologisk utgrävning att urskilja och förstå dessa olika händelser eftersom spåren idag endast består av jord i olika bruna nyanser. Vid undersökningen av Näs-Focksta gjorde vi dock ett försök.
Bild 3. Arkeologisk undersökning vid Näs-Focksta. Foto Andreas Hennius.
Som nämndes i inledningen var gropsystemet i Näs Focksta ovanligt stort. Med största sannolikhet ska gropsystemet ses i relation till de närliggande skärvstenshögarna och utgör olika beståndsdelar av en stor närliggande boplats. Fynden i groparna var dock relativt anonyma och utgjordes främst av ben och bränd lera samt enstaka bitar keramik. De keramiska analyserna visar att råmaterialet till lerklining samt keramik mycket väl kan ha utvunnits lokalt. Benmaterialet visar på en tamdjurshållning med ko, får/get samt närvaron av hund, som kompletterats med jakt på vilda djur i form av hjortdjur och eventuellt hare, samt fiske efter abborre, gädda och fisk från karpfamiljen. En malsten, tillsammans med fynd av korn och vete visar på odlingens betydelse. Sammansättningen av grödor motsvarar de vanligt förekommande sädesslagen i bronsåldersmiljöer. Dateringarna är mycket samstämmiga och tidfäster fyllningen till sent 1100 till omkring 1000 f.Kr. Den geologiska sammansättningen tyder på att grävningen av groparna och igenfyllningen skett relativt snabbt. Sannolikt har groparna grävts för att få fram lera till keramiktillverkning och lerklining av husväggar och sedan fyllts igen med skräp från boplatsen, vilket då även inkluderat en del hushållsavfall och rester från matlagning.
Omfattningen på aktiviteterna som genererat såväl gropsystem måste ha varit intensiv och vittnar om relativt omfattande boplatsaktiviteter. Om leran i groparna använts som lerklining vid husbyggnation bör den sannolikt ha räckt till ett mycket stort antal hus som det kan finnas ytterligare rester kvar av mellan de nybyggda husen på platsen. Näs-Focksta har alltså varit en populär plats att bo på i närmare 3000 år!
Vill du veta mer så kommer utgrävningsrapporten snart att finnas tillgänglig på Upplandsmuseets hemsida, under fliken publikationer där du hittar RAPPORTSERIEN.