Vad gömmer sig under städernas gator och torg?

Har du någon gång funderat på vad som egentligen gömmer sig under dina fötter när du flanerar runt i Uppsala eller Öregrund eller när du sitter i en park i Enköping? Kan det verkligen finnas något annat än ledningar, lera och grus?! Jo, faktiskt! Under moderna hus och gator gömmer sig nämligen lämningar efter de medeltida städerna. Som materiella stadsarkiv finns där kulturlager med bland annat spår efter bränder, byggnadsrester, matrester och föremål. Lagren kan i vissa fall vara flera meter tjocka. Stadskärnorna i Uppsala, Enköping, Östhammar och Öregrund betraktas som fornlämningsområden. Detta innebär att alla tänkbara typer av schaktnings- och grävningsarbeten inom dessa områden ska övervakas av en arkeolog.

Uppsala fick sina stadsprivilegier 1286, Enköping år 1300, Östhammar år 1368 och Öregrund år 1491, men givetvis finns också förutsättningarna att stöta på lämningar som är ännu äldre. Många av våra medeltida städer har redan innan de fick sina privilegier fungerat som knutpunkter för till exempel transporter och handel. Så var till exempel fallet för Uppsala, då under namnet Östra Aros.

Studentholmen

En av de äldsta, större, stadsgrävningarna i Uppsala, var den som genomfördes på platsen för nuvarande Saluhallen, Studentholmen.

1907, vid grundgrävning till det som skulle bli Saluhallen, påträffades vid S:t Eriks torg rester efter medeltida tegelmurar. Detta föranledde en arkeologisk undersökning. Under ledning av Knut Stjerna, docent i arkeologi vid Uppsala universitet, samlades alla ”stadens arkeologiskt intresserade studenter”. Under 1600-talet benämndes området som undersöktes Studentholmen. Holmen var tidigare en ö i Fyrisån och namnet kom sig av att man ansåg att här hade legat ett studentkommunitet, ett slags studentboende, kopplat till Uppsalas första universitet. De tegelkonstruktioner som påträffades först tolkades vara resterna efter en mur som löpt runt kommunitetet. I leran fanns mängder av träkonstruktioner, men också byggnader i huvudsak av tegel, men också knuttimrade konstruktioner. För att göra en lång grävhistoria kort, så tolkades merparten av de påträffade resterna som delar av byggnader med koppling till det första universitetet, anlagt 1477 av ärkebiskop Jakob Ulfsson. Några byggnadsrester var äldre än 1477 och de antogs vara domprosten Andreas Ands hus från 1316. Risgärdesgårdar och ”kajanläggningar” kan ha varit från 1000-1200-talet. Under grävningens gång väcktes flera skrönor till liv. Ett avsnitt av muren hade rasat och liknade valvrester. Historien om att det skulle finnas en underjordisk gång under Fyrisån, mellan domkyrkan och franciskankonventet som legat där Gotlands nation ligger idag, började åter florera. På ett annat avsnitt tolkade man det som att muren, redan under ett tidigt stadium, blivit förstörd med våld. Orsaken till detta skulle vara att Gustav Vasa tagit stenar från universitetet för byggandet av Uppsala slott.

Ett enormt fyndmaterial togs tillvara från Studentholmen. En del av föremålen finns idag i Gustavianums historiska samlingar, Uppsala universitet. Det rör sig om pilspetsar, sporrar, nycklar och knivar från 1100- och 1200-tal, kammar, skedar och medeltida kärl av trä samt ett träspån med runinskrift. Övrigt material förvaras i våra samlingar, totalt 1862 föremål. Här återfinns skor, läderspill, metallföremål, ben, skärvor från keramikkärl, rester efter träkärl m.m.

Föremål från Studentholmen. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet

Till det tillvaratagna materialet hör också ett antal människoben, av vilka några har sågats av. Eventuellt skulle de kunna komma från universitetets anatomisal. Några av de lite mer spektakulära föremålen med koppling till undersökningarna är inte några fynd i arkeologisk mening utan två modeller gjorda av utgrävningsplatsen (UM26233 och UM26224). Den ena modellen avbildar bland annat murverk av sten ”Övre lagren med grundvalen av det äldsta universitetshuset”.

Modell UM26233 föreställande utgrävningen av Studentholmen 1907. Foto: Kenth Wessberg, Upplandsmuseet

Den andra modellen visar timmerkonstruktioner av trä och sten. På en etikett går att läsa följande: ”Fyrisåns nuvarande yta och Fyrisåns gamla brädd”. Undersökningarna av Studentholmen blev aldrig fullständigt avrapporterade av Knut Stjerna, han avled 1909. Enligt rykten hänvisades, i avsaknad av en rapport, under lång tid till dessa båda modeller. Modellerna är intressanta ur flera aspekter, inte enbart ur arkeologisk synvinkel, detaljrikedomen är fantastisk, utan också ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Hur många undersökningar idag skulle låta sig avbildas tredimensionellt i traditionellt modellbyggande?

Det har gjorts sammanställningar av Knut Stjernas anteckningar och ritningar från undersökningarna. En sammanställning gjordes av Nils Lithberg och hans text kan verkligen ses som en tidsmarkör. Genom de upptagna citaten från Knut Stjerna kan man utläsa hur en arkeologisk undersökning vid denna tid i huvudsak var knuten till en person – grävledaren. Stjernas namn på de olika områdena inom undersökningsytan är underbart subjektiva. Namn som Grushuset, Lillådan, Sneda golvet, Storlådan och Storbryggan för nästan tankarna mer till en skattkarta eller en Kalle Blomkvistdeckare än till en arkeologisk undersökning. Att specifika lokaler eller konstruktionselement även idag får arbetsnamn under pågående undersökning är förvisso inte ovanligt, men de lever sällan vidare efter det att undersökningen är avslutad och rapportskrivandet tar vid.

Nils Lithbergs ord får sammanfatta och avluta bakgrundinformationen kring undersökningarna vid Studentholmen. Ordvalet är fantastiskt! Vilken arkeolog skulle inte vilja få sina gärningar beskrivna på detta sätt?! ”Ingen grävning i vårt land har väl ställt så stora krav som denna på sin ledares skarpsinne och envisa outtröttlighet att få ett historiskt sammanhang genomskådat”.

Kloster och kyrkor

Merparten av de större stadsgrävningarna har ägt rum under modernare tid. Under främst 1960- och 1970-talen genomfördes ett antal större undersökningar i Uppsala. Äldre bebyggelse skulle ge plats för ny. Genom dessa undersökningar har vi fått stor kunskap om till exempel det äldre medeltida Uppsala med kloster och kyrkor, men också profana byggnader. Bland dessa undersökningar bör speciellt nämnas utgrävningarna år 1965 vid Stora Torget, i kvarteret S:t Per, undersökningarna i kvarteret Torget (franciskankonventet) framför allt under åren 1962-63 och 1971-72 samt de utgrävningar som 1978 gjordes i kvarteret Kransen (fyndmaterialet från Kransen finns på Statens historiska museum i Stockholm). I Upplandsmuseets samlingar finns också föremål från det medeltida Enköping. Mellan åren 1929 och 1931 grävde Nils Sundquist i kvarteret Näktergalen i Enköping, i resterna efter franciskankonventet. Förmodligen härrör en fraktlåda med tillhörande fyndmaterial från denna undersökning.

Några metallföremål, förmodligen påträffade 1929 i samband med undersökningarna av kvarteret Näktergalen i Enköping. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet

Lådan påträffades i föremålsmagasinet utan närmare information kring innehållet. Det enda spåret rörande dess ursprung är fraktgodssedeln som talar om att lådan kommer från Enköpings station. Avsändare var Sydvästra Upplands kulturhistoriska förening. Lådan skulle till: Landsantikvarie Nils Sundquist, Gustavianum, Uppsala. Lådan var packad med blandat medeltida material: sten, glas, kritpipor, ben, horn, delar av vägg och väggmålning, bronsplåtar m.m. Materialet i lådan är nu registrerat och inlagt i vår föremålsdatabas.

Fyndmaterialen från stadsgrävningarna är ganska likartade. De kännetecknas ofta av en mängd föremål: husgeråd i form av grytor, fat, krus, bägare, dryckesglas, personliga tillhörigheter så som pincetter, ringar, eldstål, kritpipor, knivar, fingerborgar, dräktdetaljer, djurben från matavfall, hantverksspill (läder, ben), beslag, fönsterglas och andra byggnadsdetaljer. Bland föremålen från franciskankonventet i Uppsala finns bland annat ett fragment av en altarskiva (UM18244). Biten är endast 14x20 centimeter stor och 4 centimeter tjock, men just denna bit var utsmyckad med ett kors, vilket säkert bidragit till tolkningen.

Beskrivningarna kring hur och var föremålen hittats blir vid dessa nyare undersökningar mindre fantasieggande än vad de kanske blivit för vissa av lösfynden som nått vårt magasin. Det rör sig om förhållande vis ”torra” lägesrapporteringar, som till exempel för kritpipan UM20277, påträffad i kvarteret Duvan, Uppsala. ”Fyndomständighet. Arkeologisk undersökning, 1960. Tomt nr 4, fyndplats 2”. 

Kritpipor, UM18270, funna vid undersökningarna av franciskankonventet i Uppsala. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet

En föremålskategori i våra samlingar som vid en första anblick inte verkar ha någon som helst koppling till arkeologi, men som trots det ändå spelat en mycket stor roll vid otaliga undersökningar är alla de cigarraskar och påsar i vilka de påträffade föremålen lades. Några av emballagen har sparats, de bär spår av arkeologernas noteringar kring fyndomständigheter, men berättar också om en tid då det var helt i sin ordning att röka cigarr på sin arbetsplats.

Emballage som rymt föremål från undersökningarna av Studentholmen 1907. Foto: Anja Szyszkiewicz, Upplandsmuseet